Efter dagis idag så satt jag och kråkan ute på balkongen och planterade solrosor och citronkärnor. Det var så himla gulligt att se henne pillra med jorden, försöka pricka rätt när hon skulle lägga i ett frö i varje liten plastkruka och så till sist vattna alla krukor. Ibland blev det inte helt rätt, men hon gav inte upp, hon försökte och försökte och tillslut blev det rätt. Det slog mig då att livet verkligen är ett enda långt lärande. Imorgon är det dags för mig att ha en hel utbildningsdag med Nüwa och nästa vecka har jag också en hel utbildningsdag i ledarskap. Jag kan ju säga med säkerhet att jag också haft fullt sjå med att plantera frön när jag var liten, tids nog lärde jag mig det också.
Som vuxen är det lätt att tro att man ska vara “färdiglärd”, man ska kunna precis allt. Att visa att man faktiskt inte kan allt kan lätt kännas som en svaghet. Så är det inte alls. Det gäller bara att vara öppen för nya utmaningar och vilja och VÅGA kasta sig in i nya utmaningar.
Jag jobbar just nu hårt med ett projekt (kompetensutveckling) för alla Dinalis anställda, det är dom värda. Att se mina anställda utvecklas är verkligen en del av min lön, det är en sån fantastisk känsla.
Mitt i allt är det lätt för mig att glömma bort mig själv, jag måste också utvecklas. Jag började med tre testelever på 16 kvm i lilla Ljusne, jag som ensam instruktör. Idag har jag tre studios, 20 pers på lönelistan och hundratals elever/kunder, jösses. Klart jag måste vidareutbilda mig och lära mig mer saker. Idag är min roll VD, jag förväntas ha struktur och kunna leda organisationen. Inget man lär sig över en natt, var dag för med sig nya spännande utmaningar. Men dom utbildningar jag signat upp mig på kommer verkligen att hjälpa mig att bli bättre på de områden där jag har kompetensgap. Jag ser verkligen fram emot det.

“Rom byggdes inte på en dag” heter det visst, men vilket enastående resultat det blev när det väl var klart!